Bakteriell överväxt i tunntarmen som potentiellt behandlingsmål vid Parkinsons sjukdom

Alfa-synukleinbakteriell överväxt i tunntarmenMetanMolekylärt väteParkinsons sjukdom

Bakteriell överväxt i tunntarmen som potentiellt behandlingsmål vid Parkinsons sjukdom

Varför detta är viktigt för din hälsa

Parkinsons sjukdom (PD) drabbar mer än 6 miljoner människor världen över, och det finns ännu ingen behandling som kan förebygga, bromsa eller vända sjukdomsförloppet. Dagens läkemedel lindrar endast symtomen, och deras effekt avtar i takt med att sjukdomen fortskrider. Patologiska förändringar vid sporadisk PD kan uppstå i tarmen flera år innan motoriska symtom uppträder. Bakteriell överväxt i tunntarmen (SIBO) är vanligt vid PD, vilket innebär att det kan vara en påverkbar faktor. Författarna hävdar att detta kan påverka tarmsymtom, motoriska fluktuationer och upptaget av levodopa, och eventuellt även sjukdomsförloppet.

Summary

Detta är en översiktsartikel (inga nya patientdata). Den behandlar hur SIBO definieras och diagnostiseras (bakterieantal jämfört med väte- och metanandningstester) samt hur vanligt tillståndet är vid Parkinsons sjukdom. Därefter diskuteras hur SIBO kan påverka Parkinsons sjukdom genom tarminflammation, en nedsatt tarmbarriär och exponering för bakterieprodukter såsom lipopolysackarid (LPS), som kan främja felveckning av alfa-synuklein. Den behandlar även möjliga effekter på tarmmotiliteten, näringsupptaget och levodopa-absorptionen. Översikten tittar på två gaser som produceras av tarmmikrober. Molekylärt väte (H₂) kan ha en neuroprotektiv effekt genom att minska oxidativ stress, medan metan från metanogena arkéer kan vara antingen skyddande eller skadligt. Den diskuterar även antibiotikabehandling och andra SIBO-behandlingar samt de förväntade symtomatiska och möjliga sjukdomsmodifierande effekterna av utrotning. Författarna drar slutsatsen att utrotning av SIBO och modulering av tarmmikrobiota behöver studeras ytterligare som möjliga sjukdomsmodifierande strategier vid Parkinsons sjukdom.

Key findings

Den allmänt vedertagna referensdefinitionen för SIBO är minst 10³ CFU/mL i tunntarmsvätska. Vissa författare föreslår 10⁵ CFU/mL eftersom friska personer kan ha så höga halter. Författarna menar därför att det inte är en sann guldstandard.
Andningstester används i stor utsträckning. Ett positivt H₂-test är en ökning med minst 20 ppm inom 90 minuter efter 75 g glukos eller 10 g laktulos. Ett positivt metantest är minst 10 ppm. De prediktiva värdena är omkring 70 % och högre när både H₂ och metan mäts. Glukostestet mäter inte metan och kan missa SIBO hos personer med snabb magtömning.
Ungefär hälften av personerna med Parkinsons sjukdom testar positivt för SIBO, jämfört med upp till en fjärdedel i den allmänna befolkningen. Den rapporterade prevalensen varierar från 14 % till 67 % beroende på population och testmetod.
Översikten hänvisar till en nyligen publicerad metaanalys med en sammanlagd SIBO-prevalens vid Parkinsons sjukdom på 47 % (95 % KI 36–56). Den var 52 % i västländer jämfört med 33 % i östländer, med en oddskvot på 5,22 (95 % KI 3,33–8,19) jämfört med friska kontroller. Sammanfattningen i originalmetaanalysen anger 46 %.
Metaanalysen fann inget signifikant samband mellan SIBO och förstoppning, uppblåsthet, diarré eller sjukdomsduration. Författarna föreslår att H₂-dominant och metandominant SIBO kan ha motsatta effekter som tar ut varandra i sammanvägda analyser.
Fynden om motoriska komplikationer är blandade. Vissa studier kopplar SIBO till sämre motoriska fluktuationer (längre “off”-tid, fördröjd “on”), och eradikering förbättrade fluktuationerna i små studier. En föreslagen förklaring är att Enterococcus-bakterier med dekarboxylaser kan bryta ned levodopa före upptaget, även om SIBO-eradikering inte förändrade levodopas farmakokinetik.
Inget samband mellan SIBO och viktnedgång hittades vid Parkinsons sjukdom. Mildare tarmsymtom, framför allt förstoppning, rapporterades hos Parkinsonpatienter med SIBO.
Tarmmikrobiotan vid Parkinsons sjukdom verkar producera mindre H₂ netto. En simulering uppskattade en mer än tvåfaldig minskning. H₂ beskrivs som antioxidativt och antiinflammatoriskt och var neuroprotektivt i djurmodeller.
Studier på människa med H₂ var blandade. En 48 veckor lång pilotstudie med vätgasberikat vatten förbättrade de motoriska poängen, men en senare multicenterstudie med vätgasvatten och en 16 veckor lång studie med inhalation av H₂-gas visade ingen nytta.
Metanproducenter (arkéer) kan ha skyddande effekter, till exempel borttagning av felveckade proteiner, eller skadliga effekter, till exempel främjad inflammation. ACG-riktlinjen föreslår termen intestinal metanogenöverväxt (IMO) i stället för “metandominant SIBO”. Översikten påpekar att evidensen för dessa roller vid Parkinsons sjukdom är begränsad och huvudsakligen experimentell.
Symtomatisk SIBO behandlas vanligen med 7–14 dagars antibiotika (rifaximin, metronidazol, ciprofloxacin, doxycyklin, neomycin eller amoxicillin-klavulansyra) tillsammans med behandling av den bakomliggande orsaken, till exempel med prokinetika. Evidensen för att något antibiotikum fungerar bättre än ett annat är begränsad. Probiotika och prebiotika kan hjälpa, men evidensen är begränsad.
Små studier visar att SIBO-eradikering vid Parkinsons sjukdom är säker och möjlig att uppnå under upp till 6 månader. Författarna föreslår att screening för och eradikering av SIBO bör övervägas även utan symtom. Detta är en hypotes, och studier av en sjukdomsmodifierande effekt saknas.

Read the full paper

VIEW PDF

Citation

Dănău A, Dumitrescu L, Lefter A, Tulbă D, Popescu BO. Small Intestinal Bacterial Overgrowth as Potential Therapeutic Target in Parkinson’s Disease. Int J Mol Sci. 2021;22(21):11663. doi:10.3390/ijms222111663