Bakteriell överväxt i tunntarmen och typ 1-diabetes

bakteriell överväxt i tunntarmenDiabetisk autonom neuropatiGastrointestinal dysmotilitetGlykemisk kontrollInsulinbehov

Bakteriell överväxt i tunntarmen och typ 1-diabetes

Varför detta är viktigt för din hälsa

Diabetisk autonom neuropati (DAN) drabbar cirka 20 % av personer med diabetes och förblir ofta odiagnostiserad. Den kan bromsa magtömningen och tarmrörelserna, vilket kan leda till att bakterier förökar sig i tunntarmen (SIBO). SIBO kan orsaka diarré, viktminskning och nedsatt upptag av näringsämnen och vitaminer. Denna studie tyder på att SIBO är betydligt vanligare hos typ 1-diabetiker med autonom neuropati. Den kopplar också SIBO till ett högre insulinbehov, vilket kan ha betydelse för blodsockerkontrollen.

Summary

I denna småskaliga studie vid Det katolska universitetet Sacro Cuore i Rom deltog 50 patienter med typ 1-diabetes. Grupp A (25 patienter) hade normala resultat vid test av det autonoma nervsystemet i hjärt-kärlsystemet, medan grupp B (25 patienter) hade onormala resultat. Autonom neuropati diagnostiserades med hjälp av fyra standardiserade hjärt-kärltester som bedömdes enligt Ewing- och Clarke-metoden. Alla patienter genomgick ett laktulos-väteandningstest, och en ökning av vätet till över 20 ppm efter 90 eller 180 minuter räknades som positivt. Patienter som under den föregående månaden hade använt laxermedel, syrahämmande läkemedel, probiotika, antibiotika eller steroider exkluderades, liksom de som tidigare genomgått mag- eller bukspottkörteloperationer och hade andra kända orsaker till SIBO. SIBO var betydligt vanligare i neuropati-gruppen, och inom den gruppen behövde SIBO-positiva patienter mer dagligt insulin. Författarna föreslår att nedsatt tarmmotilitet upprätthåller SIBO, och att SIBO-relaterad sockerupptagningsstörning och jäsning kan öka insulinbehovet. De betonar att större studier krävs.

Key findings

SIBO påvisades hos 2 av 25 (8 %) patienter med normala autonoma tester (grupp A), jämfört med 11 av 25 (44 %) med avvikande tester (grupp B) (p < 0,01).
Det dagliga insulinbehovet skilde sig inte mellan grupp A och grupp B totalt sett (0,60 ± 0,2 mot 0,62 ± 0,1 E/kg, inte signifikant).
Inom grupp B behövde SIBO-positiva patienter mer insulin än SIBO-negativa patienter (p < 0,05). Sammanfattningen anger 0,66 ± 0,3 mot 0,59 ± 0,1 E/kg, medan resultattexten anger 0,67 ± 0,2 mot 0,59 ± 0,3 E/kg.
Grupp B var äldre (52,4 ± 6 mot 44,2 ± 7 år) och hade längre diabetesduration (29,8 ± 3,6 mot 22,3 ± 2 år). Artikeln redovisar ingen statistisk jämförelse av dessa skillnader, så de kan delvis förklara skillnaden i SIBO.
Författarna föreslår att glukos vid SIBO kan jäsas eller malabsorberas i tunntarmen, vilket skulle kunna öka insulinbehovet. Detta är en hypotes som inte testades i studien.
Artikeln hänvisar till tidigare arbeten som visade onormal tunntarmsmotilitet hos omkring 80 % av patienter med långvarig diabetes och fördröjd magtömning.
Laktulosandningstestet beskrivs som icke-invasivt och billigare än jejunal aspiration. Jämfört med aspiration anges dess sensitivitet som högre (68 % mot 16,7 %) och dess specificitet som lägre (44 % mot 70 %), så falskt positiva resultat är möjliga.
Begränsningar: kohorten var liten och kom från ett enda centrum, och designen kan inte visa orsakssamband. Författarna efterlyser själva större studier.
Trots att syftet nämner glykemisk kontroll och att HbA1c mättes redovisas inga HbA1c-resultat i texten.
Författarna anger att forskargruppen vid Catholic University för tarmflora finansieras av Fondazione Ricerca in Medicina.

Read the full paper

VIEW PDF

Citation

Ojetti V, Pitocco D, Scarpellini E, Zaccardi F, Scaldaferri F, Gigante G, Gasbarrini G, Ghirlanda G, Gasbarrini A. Small bowel bacterial overgrowth and type 1 diabetes. European Review for Medical and Pharmacological Sciences. 2009;13(6):419–423.