Uppblåsthet och gaser är mycket vanliga, och vissa patienter rapporterar även ”hjärndimma”: förvirring, minnessvårigheter, koncentrationssvårigheter och nedsatt omdömesförmåga, vilket kan vara funktionshindrande (4 av 30 patienter sa upp sig från sina jobb). D-laktatacidos var tidigare främst känt i samband med korttarmssyndrom. Denna studie beskriver en liknande bild hos personer med en intakt tarm som intog probiotika. Den tyder på att SIBO, D-laktatproduktion och användning av probiotika kan ha ett samband med hjärndimma. Den visar också att symtomen förbättrades efter att probiotika avbröts och antibiotika sattes in. Författarna manar till försiktighet vid godtycklig användning av probiotika, men studien är observationsbaserad och bevisar inte orsak och verkan.
Denna prospektiva observationsstudie vid ett tertiärt centrum (Medical College of Georgia, Augusta University, USA) inkluderade vuxna patienter som i tur och ordning uppsökte vården med oförklarliga besvär i form av gaser, uppblåsthet och bukutspänning. Trettio patienter upplevde hjärndimma (BF) och åtta gjorde det inte. Alla hade normala resultat vid endoskopi, koloskopi, bilddiagnostik och blodprover. SIBO bedömdes med hjälp av glukosandningstest och odling av duodenalaspirat. D-laktatacidos bedömdes utifrån D-laktat i urinen och L-laktat i blodet efter en glukosbelastning, och tarmtransit mättes också. Alla patienter med BF tog probiotika. SIBO och D-laktatacidos var signifikant vanligare i BF-gruppen, och BF återuppstod under andningstestet hos cirka två tredjedelar av patienterna. Efter att probiotika hade avbrutits och antibiotika hade satts in (eller kostråd givits om ingen SIBO konstaterades) förbättrades de flesta patienternas tillstånd och de flesta rapporterade att BF hade upphört. Författarna kallar det ett syndrom som är ”möjligen relaterat” till probiotika, SIBO och D-laktatacidos.
Rao SSC, Rehman A, Yu S, Martinez de Andino N. Brain fogginess, gas and bloating: a link between SIBO, probiotics and metabolic acidosis. Clinical and Translational Gastroenterology. 2018;9:162. doi:10.1038/s41424-018-0030-7